Wow. Jag kommer att leva på gårdagens konsert på Kägelbanan länge. Vi dansade till skabandet Karamelo Santo dränkta i svett, vatten och öl i en och en halv timme och när det var slut var vi inte trötta. Vi ville bara ha mer av heliga karameller och våldsamt röj, skakande rumpor och gungande huvuden.
Argentinarna kom till stan och blåste bort molnen och känslan av höst. Inte konstigt att jag, Sandra och Zoca kände oss bitterljuva när de lastade in de sista instrumenten i turnébussen och tog farväl i natten som aldrig riktigt föll över Stockholm.
Åååh, låter underbart härligt!! 🙂 förstår inte hur jag kunde missa detta… ÄLSKAR ska-musik, visst blir man lycklig? 🙂 Kram på dej!
Äntligen – The return of the blog! puss på dig pussgurka!